Vi har en hel del öppen förvaring i Blakes rum. De ska vara enkelt att plocka fram sina favoritleksaker och de ska vara lätt att plocka undan, stuva ner i korgar och små tygpåsar. De sistnämnda är dock inget som går per automatik för vår soon to be treåring. Allt för ofta rivs allt ner från hyllor och skåp och jag blir den som får plocka för att undvika diverse konfrontationer som jag där och då helt enkelt inte orkar ta. Varför hamnar man så lätt där? På förskolan går allt som inte går hemma, sååå bra. Sova på en madrass med 10 andra kids utan att härja runt och behöva blir nertacklad för att somna. Äta sin mat i lugn och ro och äta allt från grönsaker till pasta och kyckling och inte hoppa upp och ner från stolen som en jojo och gorma nej nej nej utan att pilla i sig mer än några pastasnäckor. I gemensam trupp plocka undan tågbanor, bilar och urklädningskläder utan att än en gång skrika nej nej nej och istället plocka ner och fram ännu mer pryttlar. Jag behöver knep för det här. Snart säger magen och halsbrännan stop för allt vad gymnastiskaövningar heter. Vad säger ni?
