För ett år sedan, precis nu, hade värkarna startat. Jag hade sovit dåligt och haft molande värk hela natten och börjat misstänka att det kanske var nu det gällde. Eller var det verkligen det? Jag hade gått en dag över tiden men jag var helt inställd på att vi skulle få vänta några dagar till innan du bestämde dig för att göra din entré, men jag hade fel. Christian hade varit på julfest och kommit hem sent på natten. Jag gick upp tidigt och åt frukost och sa till C att han nog fick stanna hemma idag. Kanske det ändå var mer än ett falskalarm? Jag som inte kan sitta stilla för fem öre bestämde att vi skulle åka till närmaste centrum för att äta lunch och inhandla de sista julklapparna. Värkarna fortsatte. Titt som tätt fick jag sätta mig ner på närmaste bänk för att flåsa genom smärtan som nu hade börjat komma tätare och med större kraft. Trots detta så tänkte vi att nä, de kanske inte är dags .. det kanske slutar snart. Ha, så fel vi hade. När vi kommit till nästa centrum började värkarna bli riktigt jävliga och jag fick stundvis svårt att fokusera på annat än andningen. Med händerna fulla av kassar med julklappar bestämde vi oss för att det nog var dags att bege oss hem. Väl hemma började vi slå in paket och klocka värkarna. Herregud de är inte långt i mellan nu! Trots det sa vi att vi skulle avvakta några värkar till innan vi ringde in till förlossningen. När klockan närmades sig 16 och värkarna kom tätt och regelbundet ringde jag in. Flåsandes och stånkandes i telefon tog jag emot beskedet att vi skulle ta oss in. Fnittrandes packade vi ihop alla saker som skulle med och jag sa till C att ta med bilstolen. "Va, tror du det är dags nu?" sa han. Eh, ja älskling, det tror jag. Det var tyst och stilla på förlossningen när vi väntade i entrén. Nu började jag också fundera på om de kanske skulle skicka hem oss, jag kanske inte alls hade öppnat mig! Vi fick ett rum och barnmorskan frågade om jag var okej och klarade mig utan smärtlindring innan undersökningen. Absolut, svarade jag. Jag skulle ju försöka klara mig så långt det bara gick utan smärtlindring. Tji fick jag. Fortsättning följer ...
