Jag. Orkar. Inte. Pressen och stressen som fyller mig till bristningsgränsen just nu är total. Mitt instagramflöde är fyllt av juliga bilder och jag hinner inte med! Va, är det julafton om drygt en vecka? Tredje advent på söndag, är det sant? Varenda instagrammare och bloggare har hunnit göra tjugotre wreats, klätt granen, slagit in alla julklappar, bakat ett dussin olika juliga recept och pyntat huset med tomtar, stjärnor och mysiga ljusslingor, jag är så avundsjuk. Hur hinner ni? Och sen hinna dokumentera allt, MED glada och pyssliga barn. Jösses jag är lycklig om jag bara kört samma tvättmaskinen två gånger för att vi inte hunnit hänga den eller om frukosten intas innan lunch. Tänk vad olika det kan vara och det viktiga är bara att rätt och slätt acceptera sin egen situation och inte dömma någon för något. Vi har fått upp stjärnor i barnens rum och en i vardagsrummet. Sen tog skruvarna till fönstren slut och de övriga stjärnorna blev liggandes. IDAG kom jag ihåg att be Christian köp hyacinter så där är vi nu i vårt jul-mys, så långt ifrån den där instagram-vänliga julen som man kan komma. Men vet ni, det är okej. Det är okej att inte hinna eller att prioritera att pynta upp hela huset för att sen ta ner allt ett par veckor senare. Det är okej att lägga ut bilder på instagram som är två månader gamla och trädgården lyser grön utanför fönstren istället för grå/vit som nu. Jag tänker släppa prestigen i år och leva i vårt småbarns kaos med gott samvete! Det kommer fler jular och födelsedagar, är mantrat som går genom mitt huvud. Imorgon fyller Blake år och det är samma sak där. Jag har inte hunnit baka den där instagramvänliga tårtan eller ensa baka överhuvudtaget faktiskt. Det blir köp fika och umgänge med våra absolut närmsta. Blake kommer iaf få the time of his life och för mig är det de viktigaste. Sen att han slipper ha en mamma en centimeter från den berömda väggen är plus i kanten. Hejja prestigelösheten!
