Igår flög Engla till Gotland. Själv. För första gången! Engla är så jäkla cool. Ibland förundras jag verkligen över hur lugn, harmonisk och klok hon är. Jag är hispig som tusan, rädd för allt och gör allt i hundraåttio. Grym är hon iaf och brås INTE på mig där. När de ropade upp ensamåkande barn så gick Engla fram först, lite nervös såklart, vinkad glatt till mig och gick i samlad trupp med de andra barnen ut till flygplanet. Varenda katastroftanke jag någonsin tänkt (det är många) och några till flög igenom mitt huvud och jag fick stoppa impulsen att springa ut och hämta tillbaka henne. Fy jag är inte speciellt bra på att hantera sådant här. Tårarna sprutade och jag bannade mig själv för att jag var en sådan hemsk mamma som släppte iväg min dotter SJÄLV på ett flygplan. Till detta hör att jag är obotligt flygrädd. Jag får ångest och panik när jag ska flyga. Jag kan knappt andas och hyperventilerar konstant tills vi nått höjd. Också sätter jag min dotter på ett flyg? Herregud. Bra gick det iaf och Engla var på Gotland innan jag ens hunnit parkera bilen.
