Tänk att de verkligen är som alla säger - med dagisstart kommer sjukdomarna. Som ett brev på posten, minst sagt. B har varit sjuk varje vecka senaste månaden och de går inte att sticka under stolen att de är rätt påfrestande att behöva ringa och meddela jobbet stup i kvarten att man blir hemma. Christian reser en del i sitt jobb och sjukdomarna verkar ha en tendens att blomma ut precis när han ska bege sig iväg. Vi får se de positiva i att slippa ta oss ut i de gråa täcket som Sverige tycks ligga under, skrota runt i mjukiskläder och dricka litervis med kaffe. Hur hanterar ni hela vab-grejen? Delar ni lika på vabdagarna?
