Baby Blake har inte riktigt kommit underfund med fenomenet att vända på sig ännu. Han har vid ett tillfälle liksom ramlat över från mage - rygg, helt omedvetet, men thats about it. Är han sen? Jag känner verkligen hur han börjar komma i jämförelse ålderna nu. Där man jämför med andra barn i samma ålder, andras barn som är äldre, byter erfarenheter och ja jämför. B kanske är sen med att vända sig, kanske inte. Vem bryr sig? Han trivs som fisken i vattnet på rygg. Han har nyligen börjat greppa saker omkring sig, tar tag i sina tår och gör nya ljud. Han har börjat söka blicken efter mig och C, äter på sina egna händer och även våra, haha. Han ler stort när han ser ett välkänt ansikte och skrattar smått när jag kittlar honom under armarna eller "äter" under hans haka. Att ligga på mage är rena rama plågan. B är stabil i huvudet men tycker de där med magträning är pest. Så nä. Jag är inte det minsta orolig över att B inte vänt sig ännu, allt har sin tid.
