Imorgon fyller baby B 5 månader. Alltså VA!? De här 5 månaderna har gått i raketfart men de har pågått för alltid, han, det finns ingenting innan honom. Förstå ni? Nu börjar den här lilla godingen iaf bli en riktig liten pojke. Det är en sådan skillnad på hur man får kontakt med honom nu, hur han ler och gömmer ansiktet lite generat när någon pratar med honom. Hur han börjar känna igen folk och ibland kan bli riktigt ledsen av ett nytt ansikte. Jag tror inte vi kan föreställa oss den utvecklingen de små liven går igenom under sitt första levnadsår. Det är ju helt nuts egentligen. B kan sen en månad tillbaka vända på sig, men de har han slutat med nu. Han kom aldrig på hur han sen vände sig tillbaka så jag antar att han nu tröttnat? Haha. Han lägger sig numera på sidan när han ska sova. Han äter gröt varje morgon men helammar fortfarande, han är stadig i rygg och nacke, gör underbara gälla ljud mest dagarna i ända och precis allt ska in i munnen! De går fort nu. Jag tror inte det dröjer innan han sitter, kanske börjar ta sig fram för egen maskin, börjar gymnasiet och flyttar hem i från. Hjälp.
