Den här söndagen började skit, blev fantastisk och är nu skit igen. Natten var HEMSK! Inget mer behöver tilläggas, hemsk inkluderar allt. Det gör liksom att hela morgonen spenderades som i ett töcken. Jag har plockat fram saker här hemma men inte stoppat tillbaka dom. Hårborsten, tandkrämen, glas och tallrikar, ALLT är nu utspritt i hela lägenheten som att en bomb skulle släppts. Tillsist fick jag oss bägge klädda och redo för omvärlden. Vi mötte upp fina Susann för lunch på Ulriksdals slottsträdgård, åt Gaspacho i solen och jag skulle nog kunna säga att jag blev människa igen. På väg hem så slår det mig att jag måste handla frukost och frukt inför Englas första skoldag imorgon. Jag stannar vid Ica och parkerar intill två stolpar. När jag kommer ut har de parkerat en bil tätt intill min högra sida och en skåpbil framför. Skit. Jag försöker slingra mig ut med vår otroligt smidiga (obs, ironi!) Jeep. Knak. Jag fastnar med plasten som går runt bilen i ena stolpen (jag är medveten om hur otroligt puckad jag låter). Svordomarna haglade, Blake skrek och när svettpärlorna började tränga fram kom äntligen ägaren till bilen brevid. Till sist kom jag loss, med lite hjälp. Med en ordentlig reva i plasten och skrapmärken i lacken är jag nu tillbaka i morgon-moodet om än lite bittrare, tröttare och mer nedstämd. Må dessa 2 veckorna tills min sambo kommer hem igen gå fort fort.
