Är inte bara elände, det ger fördelar också. Det började imorse. B var allmänt gnällig och gjorde ett ständigt stönande ljud. Han fullkomligt anföll skeden när frukosten serverades och händerna flög upp i munnen samtidigt som blåbärspurén skulle in. Ni ser det framför er va? Blåbär all over en kinkig bebis. Tillslut insåg jag att det var ju för sjutton en tand på g upp, B's första! Jag har ju trott att det varit på gång tidigare men det har varit falskalarm. Nu var det på riktigt! Ett litet jack i tandköttet i underkäken på vänstersida. Lite rött, svullet och med ett vitt litet streck i. Jag försökte massera med fingret och lät honom tugga vilt på sin Sophie giraff. Efter 2 timmars försök till läggning (förmiddagsluren hamnade idag på eftermiddagen) så somnade B tillslut i sin säng men vaknade rätt omgående. Efter en mysig amningsstund fick han ligga kvar i vår. Det är nyttan med eländet. Nu är tanden iaf uppe, jag känner den med fingret. Är det över då för denna gång eller gör det ont hela vägen upp? Jag minns verkligen inte alls när Engla fick sina tänder.
