Efter en vecka av riktigt tuff PMS (som alltid tenderar pågå i typ 2 veckor trots antidepp!?) så var det i lördags äntligen dags för min årliga tjejmiddag. Den infaller alltid i mars och tenderar också att sammanfalla med min födelsedag och mellofinalen. Gud som jag älskar att bjuda in mina närmaste, äta gott, skratta massor, tippa i mello och dricka lite för mycket vin. Om det är någon månad en behöver det så är det väl ändå just nu? Som alltid så bjuder jag in tidigt så vid 16 var alla på plats för skål i bubblor och plockbricka. Verkligen ett tips för att slippa sent nattsudd och att söndagen försvinner i dimma av trötthet - börja tidigt, egentligen helst LUS hellre än middag. Det får det nog bli nästa år, en blir ju äldre...Jag har verkligen ingen inspiration för mat just nu så jag gick på det enkla men goda. Lite motsägelsefullt kanske när jag säger att huvudrätten är en hitte-på-rätt som kom ur att jag skulle göra ett av Frida Lunds recept på Gotland för ett par veckor sedan men råkade kolla på ett annat recept för inhandling = gjorde något helt annat. Gott är det iaf! Plockbrickan bestod av cruditéer med två olika dippar, en ceasardip och Sofias lökdip med karamelliserad schalottenlök. Några goda ostar som Bondost, Fullmåneost, en krämig Brie de Meaux och favoriten Delice de Bourgogne som jag alltid jublar över när jag ser i butik. Ugnsrostade surdegsskivor som kex, cournichons och oliver. Helt perfekt att sitta och prata kring, plocka och sippa på ett gott bubbel. Känslan av att fylla 37 är lite konstig, jag har inte riktigt åldersnoja men de är ändå en konstig känsla kring det. Jag definierar mig inte som 37 utan mer som 35 och vid den siffran tror jag att jag kommer stanna i flera år. Vi pratade om det där på middagen, om att uppskatta att få fylla år och inte jämra sig över en siffra utan istället vara glad - jag har fått ett år till! Hur som helst så är jag bra på att fira min dag, det känns liksom viktigt och jag ser det kanske mer som en chans att få samla mina vänner än att bli firad. Även om presenter kanske är det bäst jag vet. Dukning med Pottery Jo´s Tulipa tallrikar, damast servetter och små vintage glas som rymmer en shot för vattnet. Något jag nästan alltid gör när vi har middagsbjudningar är Focaccia. Det är så otroligt enkelt att förberade och fylla med allt möjligt som du har hemma. I lördags blev det den enklaste av varianter, dränkt i en god olivolja. Jag brukar utgå från det här receptet som är en bra bas. Kameran glömdes bort och på middagen finns det prick noll bilder. Jag gjorde som sagt en rätt som jag knåpat ihop utifrån två andra recept och som blev väldigt omtyckt. En pastasås med lök, vitlök, vitvin, citron, grädde och spenat tillsammans med sparris, parmesan, burrata och pistagenötter. Jag glömde den grillade citronen till men det gjorde ingenting! Givet den mellofantast man är så tippade vi i finalen och två av tre lag hade rätt på vinnaren. Jag som lyssnat på bidragen dagligen vid lämning och hämtning till skolan trodde på Liamoo men helt ärligt så var uppställningen ganska svag i år? Det var egentligen ingen som kändes som en solklar vinnare eller vad säger ni? Det blir spännande att se hur norrmännen plastar sig i Eurovision senare i vår.Nu är det då måndag den 11 mars och mina 37 år är fyllda. Jag är trött i kroppen med glad i sinnet efter helgen som avslutades med några timmar i trädgården trots iskallt och blåst och sådd av lite fler grödor och blommor. Solen skiner och jag har börjat dagen med att skola om några tomater, fått skönsång och pannkaksfrukost. Det blir några timmars redigering för ett samarbete nu på förmiddagen och sen ut i solen innan middag med familjen som planerats och ska lagas av barnen, hur mysigt? <3
