Jag ser hur det blir mer höstlikt ute och träden är mer gula och röda, regnet häller ner och jag har inte lämnat den här byggnaden på vad som känns som en evighet. Jösses vad jag längtar efter vardag, mina barn, mitt hem och frisk luft. Trots allt så är jag så innerligt lycklig och så fantastiskt glad över den vård vi har i Sverige. All underbar personal vi fått möta och som hjälp oss genom den här stundom tuffa tiden. Två veckor har gått i slowmotion men vet ni, snart ska vi få komma hem! Vinnie är helt magisk! Vår lilla fjuniga killen har visat sig vara en riktig liten kämpe som klarar sig utan alla andra sorters hjälpmedel än sond. Han har fått sola i omgångar för att motverka gulsot men nu hoppas vi att de är överstökat. Dagarna här går ihop i varandra och består av sondmatning, amning, pumpa, mysa och försök att få till några minuters sömn där i mellan. Christian är hos oss på dagarna men åker hem till barnen på eftermiddagen för att försöka bibehålla lite normalitet för dem. Nu har jag bara en målbild, vi ska hem till fredagsmyset i soffan framför idol!
