Nu säger vi hej till vecka 27! Jag säger det igen, och kommer garanterat göra det igen och igen, tiden bara rusar förbi! 27 veckor, poff upp i rök. Den här veckan var det dags för besök nr 2 hos vår barnmorska. Med tredje barn är det bra glest mellan besöken men det gör mig inte så mycket. Jag känner mig väldigt lugn och trygg den här graviditeten, ingen egentlig oro eller några speciella funderingar. Det visade sig att jag hade lågt järnvärde vilket jag märkt av de sista veckorna. Tröttheten liksom tar grepp om en på eftermiddagen på ett obehagligt sett, nästan så jag inte vågat köra bil. Eftersom jag inte heller äter kött så är de kanske en del av bristen, vad vet jag? Jag får peppra med spenat och rödbetor som en vän tipsade om. Magen växer och frodas, en riktig liten kanonkula är det jag har, precis som med Blake. Jag börjar känna av den lite och knyta skorna och klä på B börjar bli ett litet projekt där jag måste parera de sura uppstötningarna och flåset. De där med halsbränna är något jag sluppit mina tidigare graviditeter men som jag fått min beskärda del av denna. Bebis sparkar och lever om kan jag lova. Jag har moderkakan i framvägg vilket gjorde att jag kände av bebisen senare än mina andra barn men i övrigt känns de som tidigare med knuffar, buffar och rejäla sparkar och snurrar, både inuti och utanpå. Så mysigt (än så länge!)
