Nu börjar bebisen bli riktigt stor där inne och väger drygt 2 kg. Hans rörelser är stora och allt för ofta rätt smärtsamma då han är en riktig fena på att pricka både revben och kissblåsan med sina små karate sparkar. Min kropp börjar kännas både tung och otymplig, framförallt det sistnämnda. De enklaste sakerna som att gå upp för en trappa eller kliva i och ur bilen kan bli nådigt ansträngande och sådär otroligt osexigt vankandes. Ja ni vet den berömda ankgången när man som gravid liksom vankar fram, ofrivilligt. Om än allt detta så tycker jag fortfarande det är mysigt att känna honom där inne vilket jag göra i princip heltiden tycker jag. Visst har typen av rörelse ändrats men inte frekvensen av dem. Hur upplever ni andra preggos det? När det kommer till sömnen så tycker jag att jag sover helt okej fortfarande och vaknar i princip bara för enstaka toalettbesök och om B drömmer och vill komma över till oss. Med de tidigare barnen har jag för mig att det var under precis den här veckan som toalettbesöken blev tätare om natten och sömnen mer och mer o stabil, det återstår att se om det blir detsamma nu. Vecka 34 är alltså här och vi kan mellan tumme och pekfinger säga att bebis kommer anlända om 5-9 veckor där 5 känns otroligt snart och 9 känns som en hel evighet! Vi har iaf fått upp en liten vagga i sovrummet som säkerligen kommer stå och damma medan bebisen ligger i sitt nest mellan oss i sängen, men det är ju också en del av det hela, bygga ihop en liten säng och fantisera om vem som ska ligga där i.
