Dagen har tillbringats hemma för både mig, Vinnie och Blake. Franka också för den delen. Vi hann med en promenad på eftermiddagen men i övrigt har vi varit hemma och vaktat spyor som lyckligtvis uteblivit. Vi håller alla tummar och tår att den här magsjukan enbart drabbade Vinnie och att det nu är över. Nattningen mitt på dagen idag gick sådär, milt uttryckt. Jag gav mig sjutton på att Vinnie skulle somna i egen säng, utan amning, men efter 40 minuter gav jag upp. Han fick inte ro och skrek nonstop. Vaggandes i famnen somnade han till men vaknade sekunden han nuddade sin madrass, såklart. Fighten med att sova i egen säng får helt enkelt vänta på sig. En sak i tag och sluta amma är prio. Efter 1.5 timme somnade ha tillslut till första versen i "Du är det finaste jag vet" som jag malde om och om igen. UTAN amning! Hurra! Nu har jag inte ammat sen natten mellan fredag/lördag, hur bra? Nattningen av Vinnie tog Christian och det tog precis som igår 5 minuter. Hur är det ens möjligt.. Har amningen stört hans sömn istället för att gynna den? Jag börjar tvivla starkt på att det senaste månadernas amning har varit nödvändig överhuvudtaget. Någonstans handlar det bara om att bestämma sig, ta fighten och ge sig sjutton på att lyckas. Jag hade lyckan att natta Blake som somnade med mina läppar mot hans panna och min hand på hans kind, ett sådant fint avslut på dagen ändå.
