Lördag morgon. Det är den absolut bästa tiden på hela veckan, speciellt om Engla är hemma. Att äta en lång frukost, dricka alldeles för många koppar kaffe och ha alla barnen hemma är det bästa receptet för en lyckad helgmorgonen. Sen att den kryddas med ett barn i trotsåldern en missnöjd spädis och en trött tonåring ... det är petitesser. Idag väljer jag att njuta av kaoset och ta 10 djupa andetag och le när jag kanske egentligen vill skrika "sitt still på stolen Blake" eller "snäääälla Vinnie, vaaa nöjd". Det är dock inte det lättaste. Efter frukosten hängde vi alla i sängen och Vinnie var ovanligt nöjd när Blake spexade och spelade med speldosan och Engla gungade och mös. Visst är dom bra fina dom där tre, min lilla klan. Mina små terrorister som kommer göra mig gråhårig innan jag fyller 31, mina underbaringar som ger mig så mycket kärlek och bekräftelse. Utom dom vet jag inte vem jag hade varit. Idag väljer jag att känna lycka och tacksamhet. ... och fina ni, betyder så mycket om ni orkar trycka på hjärtat under inläggen ni tycker om hos mig <3
