Godmorgon från ett soldränkt kök! Att få vakna av solen är bland det härligaste jag vet. Dock måste det erkännas att den där avsaknaden av rullgardiner börjar göra sig påmind både kvällstid och på morgon kvisten. Vinnie ropar "släck lampan" när han ska sova och på morgonen slår barnen upp sina blå vid 6 tiden. Kanske inte i tidigaste laget men det kommer från 2 som sovit till 8-9 tidigare. Nu är vi inne på vecka 3 hemma med barnen. Vi kör i princip samma lunk som tidigare. Fix i trädgården och lek med grannbarnen. Jag tycker det ständig känns som det är lunchtid. När man väl kommit igång med något så är det dags att göra lunch, mellis eller middag. Hur som så fungerar det fortfarande väldigt bra att ha barnen hemma. Till skillnad från en semester där man brukar hitta på utflykter, träffa släkt och vänner osv så är vi nu nästintill bara hemma, därav krävs det mer och känns annorlunda. Världen är verkligen i kris just nu och kommer vara en lång tid framöver. Ovissheten i att inte veta vad som händer från en dag till en annan och att det inte finns ett slutdatum är överhängande. Jag har slutat uppdatera nyhets apparna stup i ett och försöker vara i nuet vilket inte är helt lätt. Alla mina jobb som varit bokade under våren har avbokats och skulle lätt kunna stressa mig men jag väljer att försöka vara positiv, iaf precis nu. Känsloläget är i ständig rörelse och jag har pendlat från en uppgivenhet den senaste veckan till att rycka på axlarna och tänka att vi alla sitter i samma båt, världen över. Det gör att mina problem känns små i jämförelse. Vi vet inte hur framtiden ser ut för någon av oss men vi vet att vi är i det här tillsammans.
