För oss handlar det mycket om att mitt i allt bara andas, sätta oss ner med barnen och vara närvarande, se dem och engagera oss. Disken smiter inte, dammtussarna ligger kvar och tvätten kommer inte rymma. Det måste finnas tid för allt och just när det kommer till närvarande lek med Blake så kan saker och ting vänta. De behöver inte handla om att offra flera timmar en tisdag utan om att se sitt/sina barn och ge dem uppmärksamhet och skapa lekglädje istället för att alltid välja den enkla vägen, som i vårt fall - Ipaden. Lika viktigt som det är att kunna leka själv så måste man kunna leka tillsammans med båda vuxna och barn . Blake har precis börjat leka på ett mer fantasifullt plan, på ett nytt sett än tidigare och det är så häftigt att se! Han har börjat leka lekar och kan ge en bil eller en figur en karaktär. Han leker inte enbart att bilarna är bilar som tidigare och de är så tydligt att han utvecklats något enormt på den här fronten över sommaren. Det handlar om nyanser i leken, hur han pratar med sina bilar, Duplot eller legogubbarna, han utvecklas konstant och de där minuterna då vi sitter ner tillsammans och leker ger mig så mycket och min förhoppning är att de även ger Blake något, att han känner att vi ser honom och hans lek. Som sagt, det kan handla om minuter mellan matlagning och dukning. Med Engla handlar det om andra saker som att engagera oss i hennes läxläsning, lyssna engagerat och inte med ett halvt öra som det så lätt blir i vardagen. Allt handlar om att se sina barn i den fas och period de befinner sig i. Nu låter det som att vi är otroligt lyckade i just den här biten men vi brister många gånger men försöker alltid backa och gör om och rätt. Det är en ständig kamp att få ihop den lilla tiden som vardagen har över efter jobb, förskola och skola. Hur gör ni för att få till de där minuterna av engagemang, lek och närvaro i vardagen? Jag behöver fler tips och trix. Snart är det tre som ska dela på den lilla tid som finns!
