Igår fyllde du ett år, ETT helt år! Vilken berg o dalbana detta året har varit men oj vilken glädje och lycka du skänkt oss. Tack älskade Vinnie för att du valde oss! Igår hade vi kalas för våra närmaste vänner och familj eller ja, den delen av dem som haft vattkoppor det vill säga. Det blev en mysig eftermiddag och kväll och Vinnie tyckte som barn oftast gör mest om presentpappret och snöret. Jag valde helt att inte dokumentera denna dagen för sociala mediers skull utan ville vara närvarande och i stunden. Att göra saker för att de är härligt och att göra saker för att det blir bra på bild är någonting jag ofta tampas med och i detta fall valde jag det första. Jag har märkt att jag ofta gör just så vi högtider och födelsedagar och jag mår bra av det. Vissa saker bör få vara privata och allt behöver inte alltid visas. En otroligt svår balansgång det där men jag tror att jag börjar hitta en bra form för mig och min familj. Nu har den här ettåringen skrikigt hysteriskt i vad som kändes som en evighet när Christian försökt ge honom välling vid nattning istället amning. Ursch, det går verklige inte alls bra! Vi har även försökt att inte ge något alls utan enbart försökt lägga honom men de går lika illa de. Suck! Jag skulle så gärna vilja få kvällarna fria och slippa springa och amma 4-5 gånger och sedan hela natten igenom som jag nu gjort i ETT ÅR! Snälla, ge mig mirakelkuren mot detta!! Vissa kvällar går jag nästan upp i atomer av frustration. Förlossningsberättelsen kommer. Allt blev lite upp och ner förra veckan med vattkoppsinvasionen. För er som inte läst Christians berättelse från den dagen då Vinnie föddes kan läsa det här.
