Tänk hur livet kan bli ibland. Så upp och ner och så långt ifrån vad man tänkt sig men ändå så magiskt och bra. Den här lille killen skulle ju legat kvar för jäsning i min mage i drygt 5 veckor till men icke. Istället är han här och tittar på oss med sin gulliga små ögon, viftandes med både armar och ben. Efter 6 dagar på neo så ska vi idag packa ihop oss och bege oss hem. Energin 0och glädjen som infann sig när läkaren sa att V gått upp bra och inte längre behöver sola gick nästan att ta på. Hem till mitt, till min familj! Jag har nog aldrig längtat så mycket.
