Vilket väder och vilken värme vi har just nu! För ett år sedan, veckan innan Vinnie föddes, minns jag som kall och lite ruskig. Nästa vecka för ett år sedan, Vinnies första vecka i livet minns jag som grå. Stockholm var täckt av en grå dimma som inte gav vika och jag minns den klaustrofobiska känslan vädret gav mig där jag låg på neonatalen med vår 7 veckor förtidigt födde lille sparv. Jag försöker börjar närma mig den här veckan för precis ett år sedan i tanken. Jag försöker orka tänka på den veckan som var en av de absolut jobbigaste jag upplevt. Jag försöker att närma mig att bearbeta förlossningen som blev allt annat än jag tänk och fantiserat om. Jag försöker närma mig att skriva ner hur det var för mig, hur en veckas långa förlossningen fortlöpte och hur jag upplevde att slitas från att kämpa som en galning för att föda vaginalt men till slut bli tvingad till akutsnitt. Någon dag denna veckan ska jag skriva ner allt och dela med er. Det känns viktigt för min bearbetningen och det känns viktigt att dela med andra som varit med om liknande eller som kanske en dag kommer hamna i en liknande situation. Jag känner att jag vill sätta ord på att som skedde och även det som inte skedde. Jag vet inte om ni läst inlägget om när Vinnie föddes ur min mans synvinkel? Om inte så kan ni läsa ikapp här och invänta min sida av historien. Tänk att Vinnie blir ett år på lördag! Vår älskade unge.
