Lille Vinnie har på fredag funnits hos oss i 6 omtumlande veckor men egentligen är det just den här veckan han var beräknad att födas. Det blev en overklig start på livet för lille V men nu, så självklar. Där ligger han, vår lille prinskorv. Drygt ett kilo tyngre än för 6 veckor sedan när han gjorde sin entré men ack så liten. Jag kan helt ärligt säga att det först NU jag känner att jag börjar landa i att han är här och att allt blev som det blev. Jag börjar så sakta närma mig att skriva ner min historia om vad som faktiskt hände och hur det blev som det blev med allt. Det kanske låter konstigt men jag har verkligen behövt bearbeta att graviditeten avbröts så plötsligt och att jag knappt hade smält att vi skulle få barn när han kom. Men snart, snart är jag nog där och jag tror det är en viktig del i min bearbeting, skriva och berätta. Igår lämnade och hämtade jag Blake för första gången på förskolan sen Vinnie kom. Det är verkligen härligt att börja skapa nya rutiner i vår nya familjekonstalation och leva mer normalt. Jag märker verkligen att jag får så otroligt mycket energi av ge mig ut och träffa människor. Idag ska jag och Vinnie ta en vända till Täby C för ett event och för att julklappshoppa lite. Jag tänker, tisdag efter den mest instensiva rea-helgen ever så bör det vara hyfsat lugnt.
