Vissa dagar och nätter vill man verkligen bara snabbspola förbi, i natt var just en sådan natt. Natten innan så började Blake hosta lite, egentligen inget märkvärdigt med den ständigt rinnande näsa som det bjuds på så här års. I natt blev det dock annorlunda. Efter en dag med fullrulle ute, cyklande och lek så somnade Blake som alltid gott till Elefanten som så gärna ville somna. När vi väl gick och la oss så hade jag hört honom hosta lite men fortfarande inget konstigt tyckte jag. När jag precis somnat så hör jag B gnälla och Christian går in. Plötsligt så börjar Blake hosta på en otroligt obehagligt vis, som en skällande hund. Christian kommer in med honom och han är skållhet och blek. I ljuset såg han nästan blå ut. Han kippar efter luft mellan skallhostningarna och vi bestämmer att vi måste ringa in, han har svårt att andas! Så otroligt obehagligt att se sitt barn så påverkat och slött så jag höll nästan på att börja tokgråta och ringa ambulans men höll mig lugn. Vi åkte in till Norrtälje akutmottagning för en observation och höra om vi var tvungna att ta oss vidare mot Karolinska vilket vi lyckligtvis slapp! På akuten fick Blake snabbt alvedon, andas adrenalin och kortisontabletter i brusform. Krupp sa läkaren. Jag har aldrig tidigare upplevt krupp men förstår nu att det är en otrolig oro att ha barn med Krupp. Det här var första gången för Blake och förhoppningsvis sista. Efter ett par timmar fick vi åka hem och idag har Blake nästan varit som vanligt, läst mängder av böcker och härjat runt. Ikväll blir en tidig kväll!
