Igår förmiddag låg Vinnie i sin sovpöl och sov när jag förberedde hans sprutor för sondmatning. När jag tittade upp på honom så hängde halva sonden ut genom näsan och jag fick lite panik. Jag har en del erfarenhet av det här med sond från när Engla var liten och matvägrade och vet att man inte ska ge sig på att trycka ner den igen, den kan nämligen hamna i lungan om det vill sig illa. Det var inte så mycket annat att göra än att dra upp den helt och dra loss tejpen på kinden. Vi ringde in till neo för att rådfråga om vi skulle åka in och sätta ny sond eller kämpa på med enbart amning till idag när hemsjukvården skulle komma. Vi fick rådet att utvärdera hans amning efter varje mål och vara noga med att han kissade ordentligt. Hela gårdagen och natten blev således en konstant amnings fest och V var som klistrad på mig. Från att vara van vid att inte behöva kämpa i sig fulla mål mat till att allt intag ska göras genom amningen, vilken liten kämpe på 36+2 veckor (2 veckor och 3 dagar gammal). Imorse fick vi kvitto på att Vinnie trots utebliven sondmatning hade gått upp mer än bra! Vi fick till och med väga om honom för barnmorskan blev tveksam på att vågen visade rätt! Hurra! Vi är sondlösa! Nu hoppas vi att hans viktkurva fortsätter att peka uppåt så den inte behöver sättas tillbaka igen.
