Det känns som en evighet sen samtidigt som det finns där, som ett litet sår som inte vill läka, som skaver och känns. Graviditeten med Vinnie blev inte som tänkt och slutade inte som sig bör. Jag vet att vårt fall inte är unikt på något vis och jag är tacksam idag och alla andra dagar för den fina sjukvård Sverige i många fall besitter. Att föda barn nästan två månader förtidigt var inte planen men det blev så fint och bra iaf. Idag är det er speciella dag men alla dagar tillhör er, ni magiska små permaturbebisar som berikar vår jord med er närvaro lite tidigare än tänkt. Tänk vad fint ändå! Jag minns veckan innan Vinnie föddes som ett töcken. Jag minns fragment av konstanta värkar som pågick dygn igenom. Jag minns hur vi slets mellan känslan att vilja ha kvar den lille i min mage samtidigt som vi bara ville att han skulle födas. Det var så många dubbla känslor och mina tårar rann många gånger av rädsla, besvikelse över att saker inte var som det skulle och av en ocean av ständig oro. Vinnie föddes 7 veckor innan beräknad födsel med akut kejsarsnitt. Jag minns den lilla blå, livlösa klump som svingades förbi våra ansikten på språng mot akutrummet och de väntande läkarteam som om det skedde igår. Han, vår lilla bebis. Vi trodde att vi hade förlorat honom där och då, att allt var förbi. Min man har berättat om alla händer som tog i den lilla kroppen, stack in slangar, sög och stack. Han har berättat hur han föll ner på en stol och tänkte "fan, hur ska jag säga det här till Emily". Han trodde att han var död. Han levde. Han andades! Vår lilla prematurbebis hade blivit trött av en veckas kämpande och ett dygn av att vilja ut men inte kunna ta sig igenom. Jag minns första gången du nuddade min hud, ja det finns till och med dokumenterat på en bild här över. Jag minns den fjuniga hyn, de fågeltunna benen och armarna och de korta, hackiga andetagen. Du, där var du så självklar. Då och för alltid! Jag är så imponerad av er. Ni som varje dag gör detta som på rutin. Ni gör allt i er makt för att dessa små bebisar ska få vandra livets väg jämte oss, från djupet av mitt hjärta; TACK!
