Den här helgen går till historien som en av de mest krävande och jobbiga med vår lille Vinnie. Stackars, fina unge! Han har verkligen haft det galet kämpigt med vad vi tror är tandsprickning. Det är hans femte tand och tredje i överkäken som nu kommit igenom. Det började i fredags. Han var gnällig och kom inte till ro. På eftermiddagen började han kännas varm men tempen visade inget mer än 37.2. Natten blev ett rent helvete där Vinnie skrek hysteriskt, otröstligt tills alvedonen började värka efter 40 min. INGENTING fungerade. Han ratade bröstet, vilket han aldrig gör! Vinnie kan äta tills han spyr och sen fortsätta men under helgen har mina bröst blivit spräng fyllda då han inte ens velat ta in dem i sin mun. Helgen är ett töcken av gnäll, alvedon, ipren, dregel och skrik. Vinnie har sovit korta stunder men sen vaknat och varit på uselt humör. Det har inte varit någon idé att ha kläder på honom då ha dreglat igenom dem på nolltid. Som förälder känner man sig så otroligt maktlös och vi har pratat med akuten, 1177 och varit på väg in både en och två gånger. När jag i lördags eftermiddag insåg att tanden var på väg igenom så bestämde vi oss för att hålla honom hemma med värkhämmande och närhet. Han har hängt på mig och Christian som ett plåster och allt som denna helg skulle ha innehållit har fått avbokas. Det har varit så synd om Vinnie så jag nästan har gått sönder på insidan men i allt detta så skapas även en frustration hos mig som vuxen. Vi har haft tur som haft avlastning och kunnat hjälpas åt men ibland blir det för mycket. Det är så viktigt i de lägena bara släppa, gå ifrån och andas tyst. Ge sig själv ett andrum. Inatt sov Vinnie på mig de sista timmarna för att få trygghet och kunna få lugn att sova. Dagen har flutit på något bättre än de två senaste men han är inte sig själv ännu. Mitt i detta så slog det mig och Christian att Vinnie hade en fästing för drygt 2 veckor sen och oron finns där. Kan det var Borelia? TBE? Biverkningar som "ont i kroppen" kommer upp och hur ska en liten någonsin kunna påvisa detta för oss? Sjukvården såg det inte som något direkt alternativ med tanke på omständigheterna men om natten och morgondagen fortsätter på samma vis som helgen så kommer jag ringa in igen. Håll tummarna för att natten blir lugn och att vi imorgon vaknar till en ny dag och vecka med en pigg och glad Baby Vinnie!
