Är det bara hos oss förkylningarna byter av varandra? Den ena hinner knappt försvinna innan nästa löser av och de senaste dagarna har Vinnie haft feber och varit snorig igen, lilla hjärtat. Som vi alla som ammar eller har ammat vet så blir de små så ynkliga med feber och sjukdom så det vill amma, amma! Vinnie vill inte äta någonting utan bara hänga i bröstet och ligga tätt, tätt. Så otroligt typiskt när vi precis lyckats minska ned produktionen den senaste tiden och enbart ammat kväll och natt. Nu är vi uppe i amning flera gånger per dag igen, två steg fram och tio tillbaka. Så känns det. Visst är det mysigt och säkerligen behövligt för V att amma just nu men jag kan trots det inte låta bli att bita mig lite i läppen. Vi var ju så nära! Eller det var vi inte alls men jag såg liksom ljuset i tunneln medans det nu känns som evigheters evighet bort att sluta amma. Tidigare i veckan var vi på bvc för 10 månaders kontrollen som för Vinnie skedde vid snart 12 månader. Han väger nu 9.4 kg och har med det trillat ner lite från sin kurva. Det kan kanske förklaras med att han börjat krypa och att han tidigare trappat ned amningen och börjat äta mer själv. Vi ger honom nästan alltid vår mat i bitar istället för att mata från burk eller liknande. Äh jag vet inte, jag blev iaf lite orolig och vet att jag lätt spinner iväg just med mat och vikt pga hur det var med Engla. Så ja, nu är det fri tillgång på amning igen... Men hallå, hur gulligt är det inte att Vinnie äntligen lärt sig några ord, vet var lampan är, kryper och älskar tittut! Åh liten börjar bli stor och på lördag är det ett år sen vi åkte in till sjukhuset och inte kom hem utan en liten prematur bebis.
