De känns som att jag skriver en månads uppdatering ungefär varannan vecka, vilket såklart inte är fallet. Nu har vår lilla sparvunge gått från en liten sondmatandes prematur till en glad liten kille på drygt 5 månader som både ler och skrattar (skriker) och är väldigt vaken och med. Vinnie älskar ansikten och lyser upp som en liten sol när han får uppmärksamhet och en blick på sig. Hans smile går nästan från öra till öra och han "pratar" och jollrar mer och mer nu. Igår var vi hos BVC för att Vinnie skulle få sin andra dos av vaccinet och då passade vi som alltid på att väga och mäta. Nu väger Vinnie 6355g och är 63cm. Hans kurva går mer och mer mot normal för sin faktiska ålder även om hans kurvor ser toppen ut för den reglerade åldern också. Det är kul att se hur han mer och mer växer i sig själv och faktiskt är som en annan 5 månader bebis. Snart är han nog helt ikapp! Vinnie har inte vänt sig helt ännu utan hjälp men är på god väg. Han ligger nu längre stunder själv under babygymmet eller i sin myspöl och är nöjd, suger på sina händer och tittar runt sig. Han gillar också att sitta i sin Stokke Bouncer när vi lagar mat eller äter, då kommer han upp i vår nivå. Han greppar leksaker som är framför honom och kan undersöka dom länge. Vinnie är verkligen en helt annan bebis nu än för ett par månader sen. Jag kan inte nog understryka för er som är mitt uppe i de tuffa, första månaderna att DET BLIR BÄTTRE! Det är inget tillstånd man är permanent i, inte alls. Jag kunde inte ta in den tanken när jag stod där, mitt i kaoset med en skrikandes unge och hade inte ens tid över för att kissa eller borsta tänderna men nu vet jag. Det vänder, det gör det och livet kommer tillbaka. Härda ut! Vinnie somnar och sover fortfarande enbart i sin bilstol eller bredvid mig under natten. Det har hänt vid ett par tillfällen att han fortsatt sova efter amning i sängen och jag gått där i från men det hör inte till vanligheten. Nu räknar jag inte in att slumra i 2-5 minuter. Jag vet inte riktigt hur vi ska komma till nästa steg där han faktiskt kan sova själva i egen säng. Har ni tips? Jag har hans vagga bredvid sängen men han har inte sovit i den sen vi kom hem från sjukhuset och han behövde andningslarm. Det börjar milt sagt tära lite med konstant avbruten sömn då en liten mun kommer sökandes stup i ett. Sen är det de där men den rackarns stelheten, att liksom parera mellan höger och vänster sida hela tiden för att ha bröstet i läge för amning är inte direkt ultimat för kroppen. Höfterna värker allt oftare och jag är tokstel i både nacke och rygg. Det vore väldigt härligt om han ville sova en stund i sin egen säng så jag kunde få sova en stund på mage eller rakt på rygg. Kräkningarna då. Jag får ofta frågor från er angående dem och nej, de har fortfarande inte blivit bättre. Jag tror det kommer vara på det här viset ända tills Vinnie börjar äta mat. Det är inga små kräkningar i mungipan utan det är splash på golvet minst 2-3 gånger efter varje amning. Det är väldigt frustrerande och jobbigt men man lär sig att leva med det och att tvättberget aldrig slutar växa är något jag fått accepter om än motvilligt. Blake tar verkligen till sig Vinnie på ett otroligt fint sett, kramar och klappar, ingen avundsjuka alls. Är Vinnie ledsen så kommer han med hans napp och är noga med att Vinnie ska ha det bra. Det är komiskt att se hur Blake härmar hur vi vuxna låter när vi säger "heeeeeeeeej" till Vinnie när vi tittar på honom och pratar, det låter nästan som att han gör parodi på oss med sitt "HEEEEEEJ VINNIE!" Jag är otroligt imponerad över hur Blake hanterar Vinnie även om han såklart lever ut, trotsar och har sig mot oss istället. Mot Vinnie så gör han aldrig något ont, lillastora hjärtat. Så hur går det för er andra med 5-6 månader bebisar? Jag vill höra allt!
