Vår eviga bebis, vår eviga mini! I veckan fyller Vinnie 8 månader på pappret och 6.5 månader reglerat. Det känns verkligen som att vi fått ha en bebis lite extra länge eftersom Vinnie föddes 7 veckor för tidigt. När andra säger att bebistider springer iväg så känner jag att vi verkligen fått njuta av den och vara i den länge. I fredags när vi satt på middag hos min moster blev jag dock lite vemodig när min syster hittade en liten, liten tand i Vinnies underkäke. Nu är snart bebistiden ett minne blott och med facit i handen så vet jag att jag kommer tycka att den här tiden sprang, den också. Vinnie väger nu drygt 8 kg konstaterades det hos bvc i veckan. Han är 68 cm lång så jag förstår att de bodys jag försöker dra på honom i storlek 62 stramar i grenen, minst sagt. Jag har en bebis med små valkar!! Det är något nytt för mig och jösses så mysigt det är. Vinnie är fortfarande enbart fodrad på bröstmjölk vilket vi har börjat försöka ändra på. På morgonen ger vi en mini portion med gröt som är smått omöjlig att få i honom. Han kniper munnen och vrider huvudet. Jag blandar ibland med lite av min smoothie och de är lite mer uppskattat men vi pratar om max en tesked. Jag har trott att bröstmjölken fortfarande räcker som enda stora intag för V men fick lära mig att så inte är fallet. Det som behövs är tydligen extra tillskott av järn som finns i bland annat gröt och välling. Jag vill inte börja med välling då amningen fortfarande fungerar bra och vi båda trivs med den och gröt verkar kämpigt. Hur har ni andra gjort när bebis inte tycker gröt är någon höjdare? Har ni tips på annat som innehåller bra med järn? Nu vänder sig Vinnie om från rygg till mage, äntligen! Han har varit så nöjd på rygg men nu i veckan sa det pang och han förstod galoppen! Han sitter stadigt själv men det går inte att släppa honom helt ännu, då faller han. Vinnie är väldigt glad och pigg och ler stort för varje ansikte han ser. Han sover numer ca 2 gånger per dag med vissa undantag. Vi står fortfarande och stampar med att han vaknar vid 9-9.30 och går och sover vid 23-ish. Inte alls fungerande i längden men de gånger vi försökt vända på de och gått upp tidigt så har det ändå slutat med att han är vaken till inpå natten. Jag tror att de till stor del handlar om att jag är hans napp, att när han vaknar till på kvällen så hade det kanske räckt med en napp men nu blir det ett projekt att ta upp honom för att amma och då vaknar han för mycket. Det reder sig nog snart det där. Och är det inte lite så att vi alla "gått på semester" och har ett annat mood just nu? Jag som alltid går och lägger mig innan 22 är nu vaken betydligt längre, heja sommaren!
