Idag, för precis ett år sedan, så stod jag på hotellrummet med bankande hjärta, en liten bebis i magen och lockar i håret redo för att bege mig till kyrkan och säga ja! Solen sken och dagen trotsade alla prognoser och bjöd på värme, sol och milda vindar. Vårt bröllop var en helt magisk historia som ni kan läsa allt och lite till om här. Dagen var så lyckad som man bara kan önska och allt klaffade och skratten ekad långt in på småtimmarna. Den dagen bär vi med oss som en liten skatt som vi ofta plockar fram och pratar om och minns. Året som har gått har varit intensivt, milt sagt. Vår lilla Vinnie som var 20 veckor gammal i magen den här dagen gjorde sin entré 7 veckor innan beräknat. Tiden som följde var turbulent och svår men efter 8 månader är vi nu ute på andra sidan med lite hårdare skinn på näsan och en erfarenhet rikare. En erfarenhet som gjort oss starkare och mer sammansvetsade som familj. Tårar har runnit och prövningarna varit många men någonstans har vi ändå hållit fast i varandra i allt detta och försökt komma ihåg att krama varandras hand och ge en skyndsam puss. Detta har antagligen inte varit det mest romantiska året men absolut ett av de finaste. Jag hoppas och tror att åren med min C kommer bli många och att vi tills nästa år kan se tillbaka på vårt andra år som gifta med lite mer lugn i själen. Tack min underbara Christian för att du är min!
