Färgerna ute nu är ren magi. Det ska erkännas, höst motståndare som man är. Det är nog inte hösten i sig som jag motsätter mig utan det är vad vi går mot. Mörkret, kylan, kala träd, påbyltade barn och frostiga bilar. Bitande kyla, ännu mer mörker, grått väder, storm och snö. Jag ska inte älta men idag när vi rev bort de sista odlingarna och rensade upp i rabatterna, planterade fruktträd och gjorde trädgården redo för vad som komma skall så fick jag lite ångest. Det känns som att det är en ocean av tid som ska gå tills jag står och stoppar frön i små torvade krukor och bannar de sista frostnätterna på vårkanten. Allt har sin tid. Jag ska finna mig i det, snart. Som sagt så gick helgen åt till att fixa en hel del i trädgården. Vinnie som har tagit över stafettpinnen med sjukdom sedan i fredags har varit hängig och febrig. Idag har han äntligen haft en bra dag utan feber vilket bådar gott för veckan. Han har tappert hejat på oss som grävt ner både äppel- och plommonträd. Vi har även planerat för planket som ska upp mellan oss och våra grannar samt häcken som ska sättas. Att ha hus och trädgård är banne mig ingen piece of cake utan kräver helt klart en hel del av sin ägare. Jag har en del kvar att fixa med men hoppas hinna det i veckan.
