Ibland tappar jag verkligen allt vad inspiration heter. Den sista veckan har jag känt mig så tömd på både energi, lust att skapa, fota och fixa. Jag har inte orkat någonting och jag har verkligen fått ta tag i mig själv för att säga att det är okej. Att man aldrig kan vara inspirerad, fokuserad och energifylld konstant. För att vara där behövs det dippar och just nu upplever jag en sådan. Någonstans tror jag att det handlar om att det är för mycket. Det är så många påbörjade projekt att jag inte kan slutföra saker. Allt kan jag inte heller påverka så som förseningen av våra pardörrar till utbyggnaden eller den eviga väntan på växthuset. Det sistnämnda har jag till och med börjat tvivla på om det ska ske. Vi har en grund, det kanske inte blir mer? Lite som att vänta på att föda barn, man tror tillslut att det inte kommer hända, att det där barnet aldrig kommer titta ut. Jag försöker andas och låta kaoset vara vad det är. Det är tillfälligt och inte värt att lägga energi på egentligen men det är lättare sagt än gjort. I slutet av förra veckan fick jag en energiskjuts och började måla om kök/vardagsrum med kalkfärg. Jag gjorde en vägg, sen föll det. Jag orkade inte ta tag i mer än så. Så nu står vi inte enbart med en halvfärdig matplats, en grund till ett växthus och en delvis uppgrävd trädgård och en påbörjad pergola. Nu har vi också ett halv målat rum. Suck på mig själv, big time. Jag har bestämt mig för att låta den här dagen vara på detta vis för att imorgon försöka vända. På fredag är det midsommar och jag vill att det ska bli en härlig tillställning! Vi ska fira i vårt kaos med vänner och familj, med god mad, lekar och sol. Jag längtar!
