10 dagar har vi snart spenderat i den här vackra staden. Jag kan inte helt sätta fingret på det men den här staden har verkligen DET. Vi befinner oss i Calabrien, nere i Pizzo. En mindre by längst kustkanten med utsikt mot Stromboli och Sicilien. Det är sådär italienskt pittoreskt med avskavda fasader och kullersten till förbannelse. Mysiga små restauranger och glasscaféer fyller torget som är stadens hjärta. Här samlas det människor från världens alla hörn och igår kväll var det pardans mitt på torget, bara en sådan sak. På kvällarna går vi ner strax innan solen ska gå ner för att äta middag precis där på torget. Jag hamnar alltid lite efter eftersom jag måste stanna och insupa omgivningen, fota och ta in. Det här är verkligen det perfekta avbrottet i ett annars ganska hektiskt liv som alltid är i startgroparna för nya projekt och idéer. Det var länge sedan jag landade som här, där jag verkligen har semester enda in i själen. Det är inte alltid min dotter vill ställa upp på bild längre men det slår mig när jag ser det här bilderna att hon borde det. Hur vacker? Jag är så stolt över den tjejen hon blivit med sitt stora hjärta och ödmjuka framtoning. Jag undrar ofta var det där kommer ifrån för från mig är det då inte. I samma ålder var jag helt tvärtom, stökade runt och gjorde min mamma gråhårig i förtid. På onsdag beger vi oss hem igen. Hemma väntar växthuset, en ny toalett som ska göras iordning och världens finaste badkar som ska invigas. Men det får fortfarande vänta, gro lite i tanken medan jag njuter de sista dagarna med näsan mot solen med saltvatten i håret.
