Varje morgon börjar här ute. Oftast med några plantor i handen som ska få flytta ut och härdas inför utplantering. Det är en stolpe varje dag, något att hålla fast i. Vi är inne på vecka 6 med barnen hemma. Jag ska vara ärlig och börjar känna att det nog är dags att försöka återgå till någon form av vardag. Det är svårt för mig att påbörja min rehabilitering med 2 barn hemma och jag tror att de båda saknar förskolan. Blake som börjar i förskoleklass till hösten behöver även vara med på allt förberedande. Planen är att börja så smått på måndag igen om inget oförutsett händer. Korta dagar när förskolan har full bemanning är tanken. Dagarna ser nästintill likadana ut och jag fascineras ständigt av datumet i kalender. Vi är redan inne i andra halvan av april och tiden jag längtat efter är här. Jag måste försöka vara i det, men nej, jag är sämst på det. Jag har inte alls orken som jag haft tidigare pga utmattningen under vintern och våren men jag har samma tendenser. Jag måste verkligen öva på att njuta, vara här och nu och uppskatta. Inte springa (kanske mer psykiskt än fysiskt nu) på nästa boll, nästa plan. Njuta, öva. Växthuset, trädgården och odlingen ger mig så mycket just nu. När världen är upp och ner och min rehabilitering för utmattning står på vänt så är det här jag rehabiliteras på hemmaplan. Bland små plantor, frön och växter. Att få ha händerna i jorden, se frön växa upp till kraftiga tomatplantor, blivande blomhav och slingrig krasse gör något med mig. Växthuset är allt annat än städat och iordning. Det är alltid något som ska toppas, omskolas, planteras eller flyttas på. För varje litet frö som växer upp krävs en större plats, och så en ännu större. Alltid en sådan sak jag inte tänker på när jag strör ut 150 frön i en godislåda. Typiskt mig. Bäddarna som jag gjorde i ordning tidig vår står nästintintill klara för alla blommor att planteras ned i. Jag ska fylla på en av dem med brunnen koskit, sen så! Jag har redan planterat ner en Summer Snow Klematis och en Honungsros vid två av bågarna. Jag håller mina tummar att de ska trivas och växa upp fint. Jag har också satt ett gäng bondbönor som ett litet experiment. Det är inte riktigt värme i jorden ännu men eftersom bäddarna är upphöjda så testar jag. Det som är kvar nu är att gräva ut för ett kål-land. Ni ser kålen på bilderna över som Vinnie sitter bredvid. Det är några av det omkring 30 plantor jag har och såldes måste göra plats för. Jag tänker mig en yta rakt i gräset som jag gräver ut, sätter plankor runt och fyller på med jord och gödsel. Det får bli bra så! Jag kommer strö ut ringblommor i kål-landet för att motverka diverse ohyra och givetvis täcka med fiberduk. Jag håller verkligen mina tummar för att jag kommer ro detta i land, det vore så härligt att ha kål hela säsongen, kanske enda in i vinter?
